16 sevärdheter mellan Neapel och Lamezia Terme

Neapel är en stad full av kontraster, och åsikterna om den är lika delade. Antingen blir man oåterkalleligt förälskad i den kaotiska charmen, eller så avskyr man de råa, opolerade napolitanerna. Faktum är att Neapel har en vacker gammal stadskärna. Där kan man njuta av historisk arkitektur, konst och utgrävningar från den romerska och grekiska antiken – och naturligtvis den utsökta maten. Soliga uteserveringar vetter ut över Neapelbukten med den hotfulla Vesuvius i bakgrunden. Där har vi återigen den kontrast som så tydligt kännetecknar Neapel. Besök det medeltida Castel Nuovo, San Gennaros katakomber, beundra tunnelbanestationerna som i sig är konstverk och strosa längs strandpromenaden Lungomare.

Neapel är en utmärkt utgångspunkt för en bilresa, eftersom staden har den största flygplatsen i södra Italien med ett stort utbud av hyrbilar. För att utforska själva staden behöver du inte hyra en bil, men för att ta dig till sevärdheterna i omgivningarna är det bra att ha ett eget fordon. Även i staden finns det gott om möjligheter att hyra bil, till exempel vid tågstationen Napoli Centrale.

Nedan beskriver vi en rundresa genom regionerna Kampanien, Basilicata och Kalabrien. Detta område hör till de minst upptäckta, vackraste och mest autentiska regionerna i Italien. Egentligen borde du hyra en bil så fort som möjligt för att ta dig dit, innan massor av turister upptäcker det. Rundresan går bland annat förbi Lamezio Terme, som har en internationell flygplats. Du kan alltså också starta din roadtrip där.

1. Från Caserta till Benevento

Du har säkert hört talas om Via Appia, en av de viktigaste vägarna i det romerska riket, som förbände Rom med Brindisi. Den vägen gick strax norr om Neapel genom det som idag är Caserta. Där kan du beundra det tidigare kungliga palatset Reggia di Caserta, som kan mäta sig med slottet i Versailles.

Strada Statale 7 följer den ursprungliga sträckningen av Via Appia till Benevento, cirka sextio kilometer nordost om Neapel. I själva staden löper den moderna SS7 längs södra sidan, men man kan fortfarande se en del av den ursprungliga vägen: Ponte Leproso över floden Sabato. På norra sidan av Benevento står en av de bäst bevarade romerska segerbågarna. Denna Arco di Traiano byggdes till ära för kejsar Trajanus, som anlade en kortare väg till Brindisi. Den romerska teatern i staden används fortfarande regelbundet för föreställningar och festivaler. Från en senare tid är Chiesa Santa Sofia från 700-talet, en mindre kopia av Hagia Sofia i Istanbul. Kyrkan är utsmyckad med vackra fresker.

2. Laghi Monticchio / Venosa

Från Benevento tar det cirka två timmar med hyrbil till Venosa. Strax före den lilla orten kan du ta en avstickare till de två vulkansjöarna i Monticchio, mitt i ett vilt och orört område. Den mindre sjön (Lago Piccolo) kan du utforska med trampbåtar, medan den stora sjön (Lago Grande) är svår att nå. Från cykel- och vandringslederna i området har du dock en vacker utsikt över den, liksom över benediktinerklostret San Michele som är byggt mot den tidigare kraterväggen. Man kan inte bara besöka klostret och kapellet som är uthugget i berget, utan även det naturhistoriska museet som är inrymt där.

Den mysiga lilla staden Venosa är ett lockande stopp på denna bilresa med hyrbil genom södra Italien. Det mysiga torget med uteserveringar i centrum domineras av Castello Aragonese från 1400-talet, där det arkeologiska museet ligger. Museet visar bland annat fynd av djur och bruksföremål som är mellan 300 000 och 600 000 år gamla och som har hittats i närheten av Venosa. Nordöst om staden kan man se resterna av det romerska Venusia. Gatunätet är tydligt synligt och vid de byggnader som en gång stod där finns tydliga förklaringar på skyltar med kartor.

Om du gillar färgglada freskomålningar bör du på vägen till Venosa göra ett kort stopp i Ripacandida, som i sig är en vacker gammal by. Byens juvel är Santuario di San Donato. Utifrån sett är det en enkel romansk kyrka, men det välvda taket inuti är prytt med bländande freskomålningar från 1500-talet.

3. Pietragallas palmenti

Du har säkert hört talas om de så kallade sassi (grottbostäderna) i Matera. Den lilla staden är numera överfylld av turister. Mycket mindre kända är palmenti i Pietragalla, femtio kilometer med bil söder om Venosa. De små grottliknande husen, täckta med gräs, ser ut som bostäder för hobbitar. Men de har aldrig varit bebodda, utan användes för vinframställning. Inuti har varje palmento en behållare för att trampa druvorna och en större, djupare behållare för jäsningen. Du hittar dessa vingrottor på östra sidan av Pietragalla, precis vid SS169.

4. Piccolo Dolomiti Lucane

Hittills har höjdskillnaderna under denna bilresa inte varit särskilt stora, men det ändras när man kör via Potenza till Piccolo Dolomiti Lucane. Dessa kuperade och branta berg kallas så eftersom de påminner om Dolomiterna i norra Italien. Den första delen av rutten, längs SS407, har ännu inte så många kurvor, men så snart du svänger av mot Castelmezzano blir det annorlunda. Du kan parkera din hyrbil mot betalning strax utanför byn längs SP13. Husen i pastellfärger verkar vara fastklistrade på de branta klippväggarna och vetter mot en djup ravin. Strax utanför byn finns via ferrata-leder längs branta klippväggar med hängbroar däremellan. Man kan också flyga som en ängel via linbanan Il Volo dell’Angelo mellan Castelmezzano och byn på andra sidan ravinen, Pietrapertosa.

Det känns som om byn ligger bara ett stenkast bort, men det är ändå en körsträcka på cirka tio kilometer längs en väg med otroligt många hårnålskurvor. Det säger sig självt att utsikten längs vägen är fantastisk. Det är skönt om man kan turas om att köra bilen här. Tänk därför på att ordna en extra förare när du bokar din hyrbil. Pietrapertosa ligger på 1 088 meters höjd och är därmed den högst belägna byn i Basilicata. Namnet betyder ”perforerad sten” och syftar på det dramatiska läget, omgivet av kantiga klippor. Även här måste du parkera hyrbilen utanför byn på en avgiftsbelagd parkeringsplats. Se till att du har några euromynt med dig, för även om parkeringsautomaterna är utrustade för betalning med kreditkort fungerar den funktionen inte alltid. I byn är det en rejäl klättring upp till Castello Normanno-Svevo, men du belönas med den vackraste utsikten.

Om du har tid bör du tillbringa en natt i någon av dessa två byar, eftersom bergväggarna blir vackert upplysta på kvällen. Vill du ta dig längre österut härifrån, till platser som Gravina in Puglia, Matera eller Bari vid Adriatiska havet? Då rekommenderar vi att du läser vårt blogginlägg om de 11 vackraste resmålen i södra Italien, som fokuserar mer på regionen Apulien.

5. Spökstaden Craco & Calanchi Lucani

Kör tillbaka till SS407 och följ skyltarna mot Metaponto. Efter drygt femtio kilometer svänger du av mot Pisticci och kör sedan vidare mot Craco Peschiera. Alldeles intill det moderna Craco ligger byn som övergavs på 1960- och 1970-talen efter ett jordskred. Denna spökby kan endast nås med hyrbil. När det dyker upp framför dig medan du kör uppför backen förstår du varför det har fungerat som kuliss för många filmer, däribland James Bond-filmen Quantum of Solace. Numera presenterar sig Craco Vecchia som en ”stad som har fastnat i tiden”. Museo Emozionale i det före detta klostret belyser byns historia och från taket har du en fin utsikt över ruinerna.

Kör söderut från Craco och ta sedan SS598 västerut. Där möter du badlands, en eroderad ödemark med mycket speciella former. Klyftorna och ravinerna (calanchi) har bildats av rinnande regnvatten.

6. Roseto Capo Spulico

”Italiens stövel” är omgiven av hav, men du har ännu inte besökt något av dem på denna roadtrip. För att ändra på det kör du mot Policoro och sedan längs Joniska havets kust till Roseto Capo Spulico. Där passerar du gränsen mellan Basilicata och Kalabrien. Ortsnamnet hänvisar till odlingen av rosor under den tid då den mäktiga grekiska staden Sybaris låg här. Invånarna var kända för sin dekadens och enligt överleveringen lät välbärgade damer fylla sina madrasser med rosenblad.

Längs kustvägen drar ett slott på toppen av en klippa alldeles vid havet till sig uppmärksamheten. Det byggdes på 1200-talet av den tysk-romerske kejsaren Fredrik II. Det är en robust byggnad och de enorma rummen är utsmyckade med dekorativa spjut och ljuskronor. Från slottets fönster har man en fantastisk utsikt över havet och stranden precis nedanför klippan. Stranden är ganska stenig och sluttar brant, men med Castello Federiciano i bakgrunden är det en magisk plats. I slottet finns en restaurang och du kan även njuta av utsikten från uteserveringen. Det är inte billigt, men däremot mycket romantiskt att övernatta i sviten på slottets översta våning.

7. Parco Nazionale del Pollino

Väster om Roseto ligger Italiens största nationalpark och en av Europas sista stora vildmarksområden. Den Parco Nazionale del Pollino sträcker sig över nästan två tusen kvadratkilometer och har bergstoppar på över två tusen meter. Det är påfallande grönt där, något man kanske inte skulle förvänta sig i den djupa södern av Italien. Förutom ett vackert landskap stöter du, utspridda över området, på autentiska byar och gamla slott. Det finns ett enormt utbud av vandringsleder och de olika besökscentren har detaljerade kartor som hjälper dig på vägen. Se den rutt vi följer endast som ett exempel.

Från Roseta tar det mindre än en timme att köra till den albanska byn Civita via kustvägen SS106 och SP263. Albaner i Italien? Ja, här bor ättlingar till människor som flydde från Albanien på 1400-talet när osmanerna erövrade landet. Än i dag är den albanska kulturen starkt närvarande, till exempel i fasaderna på de så kallade Kodra-husen. De liknar ett ansikte och har förevigats av den albanske konstnären Ibrahim Kodra. Civita ligger högt ovanför ravinen Gole del Raganello. De majestätiska, branta kalkstensväggarna rymmer en rik flora och fauna, från rävar och mårdar till stenbjörnar. Strax utanför byn överbryggas ravinen av Ponte del Diavolo (Djävulsbron). Den har fått sitt namn från legenden om att bron byggdes av djävulen i utbyte mot livet på den första själen som skulle korsa den. Mannen som ingick avtalet med djävulen skickade inte en människa utan ett får.

Den lilla byn Morano Calabro är en riktig pärla: byggd mot sluttningarna av Monte Pollino har den själv formen av ett berg. Du kommer alltså att behöva klättra en hel del innan du når utsiktspunkten Porta Ferrante. Om du ens lyckas hitta dit, för det är lätt att gå vilse i denna labyrint av smala gator, branta trappor och trånga portar. Även från det gamla normandiska slottet har du en fantastisk utsikt över byns röda tak och omgivningarna.

Rotonda är den viktigaste ingången till nationalparken. Strax utanför den gamla byn ligger ekomuseet, som erbjuder omfattande information om flora och fauna, men också om de olika befolkningsgrupperna som bor här. Från Rotonda leder en smal, slingrande väg genom skogarna till utsiktsplatsen Belvedere del Malvento och Colle d’Impiso (1554 m). Detta är utgångspunkten för bergsvandringar till högre toppar som Monte Pollino (2 248 meter) och Serra del Prete (2 181 meter).

Pollino nationalpark är ett paradis för naturälskare och här kan man också vara väldigt aktiv. Förutom vandring och mountainbike kan man ägna sig åt hangglidning, bergsklättring och forsränning. Från den vackra byn Viggianello anordnas så kallade aquatrekking-turer. Det är en vandring där man klättrar uppströms i floder eller bäckar och växlar mellan att vada i vattnet och att vandra på stigar.

Omgivningarna kring byn Mormanno är också vackra, och man skulle egentligen inte tro att Autostrada del Mediterraneo (A2 mot Reggio Calabria) går alldeles intill. Men så är det, och via den vägen tar man sig snabbt till nästa resmål.

8. Cosenza

När man närmar sig från A2 verkar Cosenza vara en modern stad, inte värd ett besök. Men vänta tills du når centro storico, beläget på en kulle vid sammanflödet av de två floderna Busento och Crati. Med lite tur kan du parkera strax efter bron över Busento, annars kan du ställa hyrbilen på den stora parkeringsplatsen längs Crati, en bit längre bort. Den engelske författaren George Gissing ansåg att ordet ”pittoresk” inte räckte till för att beskriva den lilla staden. I början av förra seklet skrev han: ”Vid varje steg, från början av huvudgatan vid foten av kullen till det stränga medeltida slottet som kröner dess topp, förundras och beundrar du.” Märkligt nog är den äldsta delen av staden (ännu) inte en Zona á Trafico Limitato (ZTL), men området kring den viktigaste shoppinggatan i den nyare delen är det. Denna shoppinggata är full av moderna konstverk och är därför ett friluftsmuseum.

9. Parco Nazionale della Sila

Från Cosenza kan du köra till Lamezia Terme på en timme via A2, men då missar du den vackra nationalparken Parco Nazionale della Sila, som ligger öster om motorvägen. Precis som i Pollino går det ingen eller knappt någon kollektivtrafik genom parken, så en hyrbil är det perfekta alternativet. Namnet härstammar från det latinska ordet Silva, som betyder ”skog”. Området är därför tätt skogbevuxet och känt för de enorma träden som är över 300 år gamla i Riserva Giganti nära Camigliatello Silano. På vintern är den lilla orten en skidort. Även de tre reservoarerna i parken är populära: nära besökscentret i Cupone ligger Lago Cecita, vid Lorico kan man hyra kanoter för att paddla på den största sjön, Lago Arvo, och den äldsta reservoaren är Lago Ampollino.

Över hela parken finns vägvisare till olika vandringsleder, från mycket enkla till ganska utmanande. Vandringen till vattenfallet och forsarna i den lilla floden Crocchio är till exempel mycket enkel, men vandringen genom ravinerna i Valli Cupe, söder om Sersale, kräver lite mer ansträngning. När du har tagit dig ner till botten kan du vandra ungefär fyrahundra meter in i ravinen.

10. Lamezia Terme

De flesta känner bara till Lamezia Terme genom flygplatsen, som är porten till stränderna längs Kalabriens kust. Även om staden ligger i en vacker omgivning, som man bara kan utforska med hyrbil, har Lamezia i sig inte så mycket att erbjuda. Med ett undantag: de termiska baden som redan sedan romartiden är kända för sin helande verkan. Och ett dopp i den heta källan vid Terme di Caronte är dessutom gratis! Svavelhalten är dock hög, vilket gör att du luktar som ett ruttnande ägg efter ett bad…

11. Tropea / Capo Vaticano

Kusten sydväst om Lamezia Terme, mellan Pizzo och Nicotera, kallar italienarna kärleksfullt för Costa degli Dei, det vill säga Gudarnas kust. Och det förstår man när man kör dit: ett otroligt vackert landskap, fina sandstränder och azurblått, klart vatten. Av alla badorter längs denna kust är Tropea den obestridda gudinnan. Stadens välbevarade historiska centrum ligger på en klippig udde högt ovanför den vita sandstranden. Vid solnedgången förvandlas det klara turkosa vattnet till intensiva lila nyanser.

Ta en vacker tur med din hyrbil längs kustvägen SP22 mot sydväst. I den lilla staden San Nicolò följer du skyltarna mot Capo Vaticano. Från denna udde i den sydvästra delen av Promontorio di Tropea har du en hisnande utsikt över havet och vulkanön Stromboli. En riktigt klar dag kan du till och med se Sicilien.

12. Le Grotte di Zungri

Knappt tjugo kilometer med bil öster om Tropea ligger en av Kalabriens dolda pärlor, där du kastas tillbaka i tiden. I Zungri drog sig munkar tillbaka och där uppstod en liten by bestående av omkring hundra grottbostäder. En lång trappa, huggen ur natursten, leder förbi husen med ett eller två rum. Bostäderna är försedda med fönster, valv, ventilationsöppningar för rök och otaliga nischer som är uthuggna i innerväggarna. Husen i città di pietra (stenstaden) är grupperade och förbundna genom ett nätverk av smala gränder och trappor. Det finns också ett genialt system av vattenkanaler och vattenreservoarer. De naturliga, vita väggarna smälter sömlöst in i omgivningen och utsikten över det omgivande landskapet är underbar.

13. Scalea och Maratea

Om du efter ett besök i Tropea fortfarande längtar efter sol, hav och strand kan du på vägen tillbaka till Neapel göra ett stopp i Scalea Marina eller Maratea. Scalea har en enormt lång och bred sandstrand och längs den stranden finns ett stort antal hotell, restauranger och andra verksamheter som är helt inriktade på turism. På sommaren är det enormt mycket folk där och stora delar av stranden är endast tillgängliga mot betalning. Du kan hyra en kajak för att paddla till en eller flera av de fyra havsgrottorna i området. Scaleas centro storico ligger på en kulle och är en invecklad labyrint av trappor och gränder. Särskilt iögonfallande är suppuorti, trägolv byggda ovanför gränderna.

Maratea har en helt annan atmosfär än Scalea. Den lilla staden har stämningen av en badort från svunna tider. Den har inte en enda lång strand, utan man kan välja mellan flera olika, mindre stränder. Dessa vikar avgränsas på båda sidor av höga klippor. Maratea är också känd som staden med 44 kyrkor. De stora och små kyrkorna och kapellen i den historiska stadskärnan är vackert upplysta på kvällen. Att staden är (eller var) religiös understryks ytterligare av den enorma Kristusstatyn på toppen av Monte San Biagio. Därifrån har man en panoramautsikt över kusten, särskilt vacker vid solnedgången. Under sommarmånaderna kan man inte parkera alldeles intill statyn, utan måste ställa hyrbilen några hundra meter längre ner.

14. Parco Nazionale di Cilento

Norr om Maratea kör du längs SS18 alldeles intill Policastro-bukten, en av de vackraste sträckorna längs den tyrrenska kusten. Denna väg kan mäta sig med den betydligt mer trafikerade SS168 längs Amalfikusten. Efter Policastro Bussentino kommer du in i Parco Nazionale di Cilento. Tack vare din hyrbil kan du göra underbara utflykter på vägarna genom detta skyddade naturområde, men du kan också rida, vandra, cykla eller ta en båttur på Alento-dammvattnet. Några höjdpunkter i detta område är den vackra ravinen Gole del Galore vid Felitto, vattenfallet Capelli di Venere (Änglahår) strax utanför Casaletto Spartano och havsgrottorna vid Capo Palinuro.

15. De grekiska templen i Paestum

Innan romarna erövrade det som idag är Italien fanns det många grekiska kolonier (apoikia) längs de södra kusterna. För cirka 2 500 år sedan byggde grekerna tempel i en koloni som de kallade Poseidonia och som romarna senare döpte om till Paestum. De tre doriska templen där är några av de bäst bevarade lämningarna från den grekiska antiken. Det äldsta templet var tillägnat Hera, hustru till den högste guden Zeus. Ett andra tempel är tillägnat Athena, visdomens gudinna. Det största templet antas vara tillägnat havsguden Poseidon, men det är inte helt säkert.

I närheten av dessa tempel har man hittat alla möjliga föremål som ställs ut i det arkeologiska museet i Paestum. Praktexemplaret är Tomba del Tuffatore, en gravkammare vars insida är målad med bland annat en avbildning av en man som dyker i vattnet. Det är mycket speciellt att färgerna i dessa målningar fortfarande är så klara.

16. Amalfikusten

Och sedan: höjdpunkten på varje resa genom denna del av Italien. Eller kanske inte? Ärligt talat tvekade vi om vi skulle ta med Amalfikusten i denna bilresa. Den femtio kilometer långa kusten är fantastiskt vacker och står därför på många människors önskelista. Samtidigt lockar denna rutt numera så många turister att man kan undra om det fortfarande är trevligt. Faktum är att de lokala myndigheterna har vidtagit åtgärder för att begränsa antalet bilar.

Under påskveckan, helgerna i juni, juli och september samt varje dag i augusti får endast (hyr)bilar med en registreringsskylt som slutar på ett jämnt nummer köra på jämna dagar. På udda dagar får bilar med registreringsnummer som slutar på ett udda nummer köra på vägen. Denna begränsning gäller från kl. 10.00 till 18.00 på SS163 mellan Positano och Vietri sul Mare. På vägen mellan Sorrento och Vico Equense (SS145) gäller dessa regler till och med från kl. 08.00 till 19.00.

Tänk på att – särskilt under sommarmånaderna – alla kämpar om en plats på den smala och slingrande vägen: bilar, skotrar, stora linjebussar, cyklar och även fotgängare. Allt detta gör rutten utmanande, stressig och tröttsam. Som förare måste du vara ständigt uppmärksam. Dessutom är det svårt att hitta en parkeringsplats för din hyrbil under rusningstider.

Rutten lockar många turister eftersom den går genom ett imponerande landskap. Men under denna bilresa genom södra Italien har du redan sett mycket vackert. Du kan fråga dig själv om du verkligen vill lägga till ytterligare en vacker, men också stressig, sträcka. Om du ändå vill se Amalfikusten rekommenderar vi att du kör vägen i april eller maj, när det ännu inte är så mycket trafik.

Varför hyra en bil i Neapel

Med undantag för den livliga Amalfikusten är en hyrbil ett måste om du vill utforska södra Italien. Det finns visserligen ett bra tågnätverk, men tågen stannar bara vid de viktigaste orterna. Och det är ju just det som är det roliga: att helt själv bestämma vart du vill köra. Hyr därför en bil, för i södra Italien finns det otaliga lugna landsvägar där du kan köra i lugn och ro. Även på bergsvägarna är det oftast lite trafik, så du behöver inte känna dig stressad.