Lanzarote är den nordöstligaste av Kanarieöarna och ligger nära det afrikanska fastlandet. Avståndet till Marocko är endast 130 kilometer, medan moderlandet Spanien ligger mer än tusen kilometer bort. Alla öar i ögruppen är av vulkaniskt ursprung, men på Lanzarote syns detta särskilt tydligt, eftersom vulkanerna här plötsligt blev aktiva igen för bara trehundra år sedan. Det är tack vare detta som naturreservatet Timanfaya finns. Även den svarta färgen på vissa stränder är ett resultat av vulkanisk aktivitet, men Lanzarote har dessutom vackra, guldgula sandstränder.
Ökulturen har bevarats tack vare en enda mans insatser, César Manrique, en konstnär som var oroad över mass turismens framväxt. Tack vare honom finns det ett förbud mot höghus och en stor del av ön är ett skyddat naturområde. Därför finns det fortfarande mycket av det autentiska att upptäcka på Lanzarote utanför turistcentrumen. Ät middag i en ”sociedad” i en liten by för att bokstavligen smaka på öns essens. Hur tar man sig dit? Genom att hyra en bil på Lanzarote! Sätt dig i en hyrbil och utforska denna fantastiska ö.
Nedan beskriver vi en rundresa med hyrbil från Lanzarotes flygplats, men du kan också hyra en bil på andra platser längs rutten, till exempel i turistorterna Costa Teguise, Playa Blanca och Puerto del Carmen. Ön är inte stor, vilket gör att du enkelt kan upptäcka Lanzarotes sevärdheter på dagsutflykter från en fast bas.
Från flygplatsen tar det knappt tio minuter att köra till huvudstaden Arrecife. Du kan parkera din hyrbil gratis på en stor parkeringsplats precis intill infartsvägen. Kör därför nästan hela vägen runt den stora rondellen, mot Avenida Fred Olsen. Betald parkering finns lite längre bort i parkeringshuset vid Gran Hotel, som färdigställdes innan förbudet mot höghus trädde i kraft. Det är därmed det enda höga byggnaden på Lanzarote. Även om César Manrique avskydde det, har du från restaurangen på översta våningen en vacker utsikt över stranden i Arrecife.
Ironiskt nog ligger precis mittemot Gran Hotel en liten ö som har utformats av just César Manrique: Islote de Fermina. Den var försummad under många år, men återinvigdes efter en renovering 2023. Även om det finns en liten pool där får man inte bada i den. Däremot finns det en restaurang där man har en vacker utsikt över havet och stranden. En träpir sträcker sig ut till den lilla ön, som är tänkt att vara en lugn oas.
Två stenpirer leder till en annan liten ö, där Castillo de San Gabriel ligger. Den äldsta förbindelsen, med en liten klaffbro, är Puente de las bolas. Det historiska museet i slottet ger en bra översikt över Lanzarotes historia, som ofta var måltavla för pirater, men också för fartyg från Nederländerna, England och Frankrike på väg till sina respektive kolonier. I det nyare fortet, Castillo de San José, finns ett museum för modern konst.
För en autentisk måltid ska du i Arrecife gå till Cofradía de Pescadores vid hamnen. En cofradía finns i alla hamnar på Kanarieöarna och var ursprungligen fiskarnas samlingslokal. Numera är den öppen även för turister och maten är fantastisk.
Strax utanför Arrecife, i den lilla orten Tahiche, kan man bekanta sig med César Manriques idéer och verk. Denna målare, skulptör och arkitekt har satt ett starkt avtryck på sin älskade födelseö. Han hade en tydlig vision för Lanzarotes utveckling, där landskapet – format av vulkanutbrott och unika geologiska särdrag – skulle bevaras som en viktig del av öns identitet. Denna filosofi låg till grund för hans verk, där han på innovativa sätt kombinerade konst, arkitektur och natur.
Stora ihåliga utrymmen i lavan är till exempel en integrerad del av det hus han byggde i Tahiche. Resultatet är ett arkitektoniskt mästerverk som, trots sin storlek, känns mycket mysigt och intimt. Byggnaden i sig är väl värd ett besök, men rymmer dessutom en imponerande samling samtida konst, däribland verk av Manrique själv samt av Pablo Picasso och Joan Miró. De olika utrymmena är förbundna med varandra via små trappor och korridorer. Manrique har målat muren runt innergården i sin karakteristiska stil, och den blåa poolen i en snövit miljö är också ett kännetecken för hans verk. Oavsett om du är konstälskare eller bara vill se något annorlunda har denna plats en fantastisk atmosfär.
Om du vill se speciella klippor måste du svänga av från huvudvägen LZ-1 mellan Tahiche och Guatiza. Ta avfarten mot Costa Teguise och sväng inte mot den badorten när du kommer nerför avfarten, utan sväng istället vänster. Vid den andra rondellen kör du rakt fram för att strax därefter svänga höger och fortsätta längs via de servicio. Observera: detta är en del av en cykelrutt på Lanzarote, så ta hänsyn till cyklister och kör inte för fort. Nästan en och en halv kilometer längre fram finns en avfart till vänster (LZ-404). Efter några hundra meter ser du helt speciella formationer. Det ser ut som om Manrique har haft ett finger med i spelet även här, men nej, detta är verkligen naturens verk. Det är mystiska svarta klippor med mörka håligheter. Det finns gott om parkeringsplatser, men kör din hyrbil försiktigt av vägen, eftersom det finns en viss höjdskillnad.
Kaktusar finns överallt på Lanzarote, men om du vill beundra de taggiga växterna i all sin prakt rekommenderar vi Jardín de Cactus. Även denna unika plats, på norra sidan av Guatiza, är ett verk av César Manrique. Han förvandlade ett gammalt stenbrott till en vacker trädgård med över tusen olika kaktusarter från hela världen. Här kan du se taggiga skönheter i alla storlekar och former mot en bakgrund av vulkanisk sten. Du omges av livfulla färger och fascinerande former som står i slående kontrast till det karga landskapet. Dammar och bäckar med vattenfåglar, små broar, konstnärliga skulpturer och en restaurerad väderkvarn ramar in denna utomordentligt vackra plats. Kaktusträdgården är ett perfekt exempel på hur Manrique förvandlade vardagliga utrymmen till tilltalande konstverk.
Strax öster om Guatiza ligger vulkanen Montaña las Pinedas. Den norra sluttningen har relativt lättvandrade stigar upp till toppen på 220 meter. Därifrån har man en vacker utsikt över kaktusfikonplantagerna, där kaktusträdgårdens väderkvarn sticker ut tydligt.
Om man kör norrut från Guatiza passerar man badorten Arrieta. Strax där bort ligger den lugna och gemytliga fiskebyn Punta Mujeres. Eftersom det inte finns några breda sandstränder i närheten är orten knappt utvecklad för turister, bortsett från några villor vid havet. Man kan dock bada där, men då i naturliga bassänger, som för övrigt delvis är konstgjorda genom att man har byggt en damm av stenblock. Vid de ursprungliga Piscinas Naturales hittar du också byns mest fotograferade hus, Casa Carmelina. Om det inte finns några lediga parkeringsplatser här kan du parkera hyrbilen gratis på en grusplan längs Calle los Molinos. Andra naturliga bassänger är Las Rosas och Las Nieves.
Jameos del Agua ingår i en sex kilometer lång lavatunnel som bildades för ungefär fyra tusen år sedan när vulkanen Montaña La Corona fick ett utbrott. Dessa tunnlar uppstod genom att smält lava fortsatte att strömma medan ytan stelnade. Det kanariska ordet jameo syftar på de stora öppningarna som uppstod när delar av tunneltaket rasade in. Det är dessa utomhusgrottor som César Manrique använde under 1960-talet för att bygga en färgsprakande attraktion.
Som namnet antyder är Jameos del Agua delvis översvämmade. Den första grottan – Jameo Chico – har omvandlats till en bar/restaurang med utsikt över en lagun med extremt klart saltvatten. Här lever en liten vit krabba som är blind och endast förekommer på Lanzarote. I Jameo Grande ser man Manriques kännetecken: en klarblå pool där man inte får simma, omgiven av bländande vitt och det gröna från tropiska växter. I den sista delen av den vulkaniska tunneln finns en konsertsal, där konserter regelbundet hålls. Akustiken i denna underjordiska konsertsal är exceptionellt ren. Dessutom finns ett museum som ger en inblick i Kanarieöarnas vulkaniska ursprung.
Tvärs över huvudvägen vid Jameos del Aqua ligger grottor som ingår i samma underjordiska system: Cueva de los Verdes. Lanzarote utsattes förr i tiden ofta för piratangrepp, och då flydde lokalbefolkningen till dessa grottor. Det finns till och med en kammare i tunneln som man vet att just den ofta användes som gömställe. Du måste boka en tid online i förväg för rundvisningen, där du vandrar längs slingrande stigar, sluttningar och trappor, längs samma väg som smält lava en gång flödade. Du måste vara ganska smidig på detta ojämna underlag, vissa passager är mycket smala och du måste böja dig flera gånger. Redan på 1960-talet installerades ett fantastiskt belysningssystem som framhäver de förtrollande klippformationerna på ett enastående sätt. När man vandrar längs stigen fascineras man av de livfulla färgerna, det magiska spelet mellan ljus och skugga och de optiska illusioner som uppstår.
Huvudvägen LZ-1 slutar vid Órzola på nordkusten. Kör från den lilla orten längs de trevliga, slingrande vägarna LZ-204 och LZ-201 till Yé. På den sistnämnda vägen ser du på vänster sida kratern till vulkanen Corona. Parkera din hyrbil vid den lilla kyrkan längs huvudvägen och gå cirka 150 meter vidare till början av stigen som leder till vulkanen. I början vandrar du över platt mark längs vingårdar, men längre fram blir det förstås lite brantare. Det är dock ingen svår vandring, du är framme vid kraterkanten på trettio till fyrtio minuter. Det är en speciell känsla att på ena sidan blicka djupt ner i kratern och på den andra sidan ha en vidsträckt utsikt över norra Lanzarote och havet. Det är få som vandrar hit, så det är aldrig trångt.
Mycket mer besökt är den utsiktsplats vid nordkusten som många anser vara ett måste: Mirador del Río. Där är det inte bara mycket folk, man måste dessutom betala för att komma in. Enligt vår mening är det bästa alternativet efter vulkanvandringen att bara köra förbi den utsiktsplatsen och därifrån ta kustvägen söderut. Då kan du njuta av samma utsikt helt gratis.
Haría är en charmig liten by i norra delen av Lanzarote. Strosa genom de smala gränderna och njut av en bit mat eller en drink på någon av restaurangerna runt Plaza León y Castillo, där gamla träd ger välbehövlig skugga. Ju närmare Haría du kommer, desto fler palmer ser du. Orten ligger nämligen i den bördiga ”dalen med de tusen palmerna”. Särskilt på våren utgör Haría och omgivningarna en grön oas mitt i den svarta lavan.
Även här svävar César Manriques ande, eftersom han bodde här fram till sin död och hans grav finns på den kommunala kyrkogården. Hans bostad är ett museum, men den skiljer sig mycket från fundationen i Tahiche. Det är som om konstnären bara är borta en stund och kan komma tillbaka när som helst, eftersom allt har lämnats i sitt ursprungliga skick.
Söder om Haría slingrar sig den vackra, kurviga vägen LZ-10 upp mot Teguise. I en av hårnålskurvorna finns en speciell utsiktsplats. Var uppmärksam, för innan du vet ordet av har du kört förbi. Om du kommer från Haría ser du i kurvan strax efter skylten ”km18” ett vitt hus. Där finns en glasplattform som sticker ut över dalen, Mirador de Malpaso. Det finns en liten parkeringsplats med plats för endast fyra bilar. Utsiktsplatsen är öppen från 11:00 till 15:00.
Teguise är Lanzarotes tidigare huvudstad. Den byggdes så långt från kusten eftersom ön ofta utsattes för piratangrepp. Det är en trevlig liten stad med vitkalkade hus, men på marknadsdagen (söndag) översvämmas den av turister som transporteras dit med stora bussar från semesteranläggningarna.
Även här har den oundviklige Manrique tagit sig an ett stenbrott och förvandlat det till ett fascinerande museum, Lagomar. Det är en labyrint av grottor, tunnlar och trädgårdar. De slingrande vita murarna står i kontrast till de vulkaniska klipporna, den frodiga grönskan och de blå vattenpartierna. Enligt legenden ägdes platsen en gång av skådespelaren Omar Sharif, men bara under en dag, eftersom han förlorade den i ett kortspel mot mannen som just hade sålt den till honom. Är det sant? Sharif hade i alla fall ett allvarligt spelberoende…
Den främsta sevärdheten på Lanzarote är nationalparken Parque Nacional de Timanfaya, som sträcker sig över öns sydvästra del. För nästan trehundra år sedan bröt vulkanerna där plötsligt ut och spydde ut lava i sex år. Resultatet är ett landskap med kratrar och imponerande vulkaniska klippor. Terrängens vildhet, färgskalan, vulkanernas silhuetter och den kuperade kustlinjen – allt detta gör Timanfaya oerhört vackert.
Ruta de los Volcanes är en väg på cirka fjorton kilometer genom kärnområdet, där det fortfarande är mycket hett under ytan. Du får inte köra denna sträcka genom Montañas del Fuego på egen hand. Du kan parkera vid besökscentret längs LZ-67 och sedan ta bussen. Observera: detta är Lanzarotes främsta attraktion och extremt välbesökt under högsäsong. Det är då inte ovanligt att bilar på huvudvägen står i kö i en timme för att komma in i parken. Med detta sagt är bussrundturen det enda sättet att se de unika platserna i detta vulkanområde och för många människor höjdpunkten på deras besök på Lanzarote. Du kan överväga att lämna hyrbilen och boka en utflykt till denna attraktion. Turistbussar har nämligen företräde framför personbilar!
För att bestiga de två andra vulkanerna behöver du inte stå i kö vid besökscentret. För att komma till Caldera Blanca kör du till parkeringen strax väster om Mancha Blanca. Vandringen går först förbi den mindre Montaña Caldereta och sedan vidare till kratern i Caldera Blanca, som har en diameter på hela 1 200 meter. Börja vandringen tidigt för att undvika den största trängseln.
Vandringen till Caldera de los Cuervos är enklare. För att vandra till denna vulkan kan du parkera vid sidan av LZ-56, söder om Mancha Blanca. Till skillnad från många andra vulkaner på Lanzarote kan du här gå rakt igenom kratern. Från kraterkanten går en svagt sluttande stig till den andra sidan.
I den sydvästra delen av Timanfaya-parken kan du följa en triangulär rutt med din hyrbil. Strax utanför Yaiza tar du LZ-704 och sedan LZ-703 längs kusten. Från toppen av El Nesto har du en vacker utsikt över vulkanlandskapet. Längre fram passerar du Montaña El Golfo och den liknamnade stranden med svart vulkansand. Den kan du för övrigt bara beundra uppifrån, eftersom stigen ner är instabil. Från utsiktspunkten Charco de Los Clicos ser du en svart lavastrand med en grön lagun, Lago Verde, bakom. Längre söderut är det värt att se vågorna slå mot den klippiga kusten vid Los Hervideros. Observera: vägen LZ-703 mellan Los Hervideros och La Hoya stängdes 2021 på grund av instabilitet. Enligt planerna ska reparationerna vara klara 2025, men kontrollera på plats om vägen är öppen igen. Om inte finns det inget annat alternativ än att ta samma väg tillbaka till Yaiza.
Från Yaiza är det enkelt att köra till några av de vackraste stränderna längs Lanzarotes kust, men passa på att besöka vinregionen La Geria först. Druvodlingen på ön sker på ett sätt som du inte ser någon annanstans. Vinrankorna står i en grop fylld med små lavastenar som håller kvar fukten väl. Den norra sidan av gropen har en liten mur av större stenar för att skydda växterna mot passadvindarna.
Huvudvägen LZ-30 går rakt igenom detta vinområde och du kan besöka flera olika bodegor. Vinerna exporteras knappt alls, eftersom lokalbefolkningen dricker upp nästan hela produktionen. Du hittar därför nästan aldrig viner från Lanzarote utanför själva ön. Ett utmärkt tillfälle att prova dem på plats! Förutom vin säljer vissa bodegor andra regionala produkter, såsom getost.
Den som semestrar på Lanzarote har ett stort utbud av stränder att välja mellan. Allt från guldgula sandstränder till kuststräckor av svart lava och små vikar med småsten. Stränderna vid de stora turistorterna är förstås ganska livliga, men om du har hyrt en bil kan du enkelt köra till lugnare stränder. Här listar vi några av de bästa stränderna på Lanzarote åt dig.
Playa de Papagayo (samt små vikar i närheten)
Från den stora rondellen norr om Castillo del Aguila går en sex kilometer lång grusväg till parkeringen vid Playa de Papagayo. Det är egentligen ingången till sammanlagt sex stränder i naturreservatet Los Ajaches. Papagayo är den mest besökta stranden och under sommaren till och med mycket välbesökt, men det finns andra vikar i närheten. Ju längre åt höger (sett från vägens slut), det vill säga ju längre norrut, desto lugnare blir det.
Caletón Blanco
På den andra sidan av Lanzarote, vid Órzola på nordkusten, ligger Caletón Blanco, en strand med fint sand och lavastenar. Några av dessa block är placerade i en halvcirkel (precis som i vinområdet La Geria) för att skydda dig mot vinden. Hur vacker stranden än är har nordkusten nackdelen att det ofta blåser kraftigt där. Däremot kan du njuta av de höga, brytande vågorna.
Caleta de Famara
På tal om vågor. Är du surfare? Då är stranden i Famara på nordvästkusten platsen för dig. I byn finns surfbutiker och surfskolor, så det är inga problem att hyra utrustning eller boka surflektioner. Du kan köra din hyrbil ända fram till stranden. Omgivningarna, med de branta svarta klipporna, är också vackra. Utsiktsplatserna på klipporna är lättillgängliga från panoramavägen LZ-10 (se ovan).
Playa del Risco
Detta är utan tvekan den svårast tillgängliga stranden på Lanzarote och därför är den ofta nästan helt öde. Stigen börjar vid LZ-202, där du kör längs en liten grusväg till en parkeringsplats. Lämna inga värdesaker kvar i din hyrbil! Den grusade stigen leder till en utsiktsplats, där du har en vacker utsikt över den lilla ön La Graciosa. Från den punkten är stigen oasfalterad och slingrar sig brant nedåt. Om du inte är särskilt vältränad kommer du troligen att ha det svårt på den här vandringen, men du belönas med den mjukaste sanden och den vackraste utsikten.
La Graciosa
Den lilla ön som vi redan nämnde ovan kan man inte nå med hyrbil, men om du är ute efter vackra stränder är den verkligen värd ett besök. Färjor till La Graciosa avgår från Órzola och det finns även dagsturer med båt som stannar vid en strand som Playa Francesca. Den vackra Playa de las Conchas är lugnare. Vid öns norra kust kan man se fantasifulla formationer av basaltblock, däribland naturliga broar: Los Arcos de los Caletones.
Lanzarote har behagligt väder året runt. För vissa är sommarmånaderna för varma, men tack vare vinden känns det nästan aldrig riktigt hett. Samma vind gör att öns norra del i allmänhet är något svalare och att det regnar lite mer där än i söder. Det märks särskilt på vintern, då det i söder kan vara fem grader varmare än i norr. Det blir aldrig riktigt kallt och vintermånaderna är därför en utmärkt tid om du vill uppleva Lanzarote utan massor av turister. Vissa hotell och restauranger kan dock vara stängda under den tiden.
Att köra bil på Lanzarote är väldigt enkelt. De flesta vägarna är i utmärkt skick och skyltningen är bra. Den största faran på denna vackra ö är att man distraheras av det imponerande landskapet med stelnad lava och vulkaner. Man frestas lätt att sänka farten, men det irriterar de lokala bilisterna som är på väg till jobbet. Dessutom är Lanzarote en populär cykelö. Det är inte bara turister som njuter av Lanzarote på två hjul, utan även lokalbefolkningen (särskilt på helgerna). Ge cyklister gott om utrymme när du kör om dem. Tänk också på att cyklister kan nå höga hastigheter i nedförsbackar.
Från Playa Blanca är det bara en kort båtresa till Corralejo på Fuerteventura. Låter det lockande att ta med hyrbilen på färjan? Tyvärr tillåter de flesta biluthyrare inte att du tar med deras bil på färjan, och om de gör det kräver de oftast att du lämnar tillbaka hyrbilen på Lanzarote. Om du vill kombinera Lanzarote med Fuerteventura är det mycket bättre att hyra en bil på varje ö för sig. Glöm inte att en färjetur som fotgängare är betydligt billigare än om du tar med dig en bil.
Vilken försäkring ska jag välja, och vad är vitsen med depositionen? Läs vår artikel med nyttig information och tips, så att du kan välja den hyrbil som är rätt för dig.