Ring oss gratis:
☎ +49 89 244473 702 (International)
Autohuur Zuid-Afrika Car rental South Africa Mietwagen Südafrika Autohuur Zuid-Afrika Biluthyrning Sydafrika Location de voitures Afrique du Sud Alquiler de coches Sudáfrica Autonoleggio Sudafrica Billeje Sydafrika Bilutleie Sør-Afrika Autovuokraamo Etelä-Afrikka Aluguer de carros África do Sul Wypożyczalnia samochodów RPA Autovermietung Südafrika Mietauto Südafrika
Biluthyrning Sydafrika

Biluthyrning Sydafrika

Hem

EasyTerra biluthyrning Sydafrika är ett oberoende företag. Vårt system jämför priser mellan välkända biluthyrningsföretag och gör det enkelt för dig att boka en billig hyrbil var du än befinner dig.

Var skulle du vilja hyra en bil?

Lämna tillbaka på en annan ort?

Var vill du lämna tillbaka din bil?

Hämtningsdatum
vid
Återlämningsdatum
vid
 
Sök
Kända uthyrningsbolag. Enormt utbud. Stora besparingar!

Information om Sydafrika

Hyrbil Sydafrika
Hyrbil Sydafrika

Inledning

Sydafrika ligger i den sydligaste delen av den afrikanska kontinenten. Att resa genom Sydafrika är ett stort äventyr. Landskapet skiftar från bergsområden till öken och tropiska slätter. Temperaturen är behaglig året runt och i allmänhet är det lite nederbörd. Sydafrika är ett land med mångfald på mer än ett sätt. Klyftan mellan fattiga och rika är fortfarande mycket stor och det finns flera olika befolkningsgrupper. 

Historia

Sydafrika är ett av de äldsta arkeologiska områdena i Afrika. Man har hittat lämningar som är flera miljoner år gamla. Landet beboddes av olika befolkningsgrupper som Khoi och San. De anses vara Afrikas äldsta invånare.

1652 grundade holländaren Jan van Riebeeck en bosättning i Sydafrika. Syftet med bosättningen, som tillhörde det Förenade Ostindiska Kompaniet (VOC), var att förse resande med förnödenheter och många skepp stannade här för att vila innan de fortsatte österut. Senare började familjer flytta till det här afrikanska landet och bosättningen började likna en jordbrukskoloni. Förutom holländare, kom tyskar, fransmän och skottar också till Sydafrika. Under det holländska styret var det brist på arbetskraft. För att lösa detta problem fraktade man dit slavar från Indonesien, Madagaskar och Indien. Delar av ursprungsbefolkningen försvann på grund av kolonisterna. 

1795 kom engelsmännen till Sydafrika. De ville försäkra sig om att landet inte skulle falla i händerna på fransmännen. 1797 tog de kontrollen över Afrikas sydvästra spets: Godahoppsudden. Kort därefter bannlyste britterna slaveriet. En orolig period följde. Många bönder flyttade längre in i landet och ville grunda egna republiker. En afrikansk folkgrupp, zulu, gjorde uppror mot detta och lyckades jaga iväg bönderna. En tid senare misslyckades britterna med att ta kontrollen över de områden som zulu hade i besittning.  

I slutet av 1800-talet hittade man diamanter och guld. Denna upptäckt stimulerade den ekonomiska tillväxten och satte igång en invandringsvåg. Nya bosättare kom till landet och ursprungsbefolkningen kuvades ännu mer. Boerna (som härstammar bland annat från holländare, fransmän och tyskar) gjorde uppror mot det brittiska styret flera gånger. Dessa upproren kallades för boerkrigen. Boerna hade bra kännedom om terrängen och använde gerillataktik. Slutligen besegrades de av de brittiska trupperna.

1902 gjorde man en överenskommelse. Engelsmännen tog kontrollen över samtliga republiker och i skolorna var det obligatoriskt för barnen att lära sig engelska. Icke vita hade inte rösträtt: detta var grunden till det som senare blev känt som apartheid. Boerna gjorde uppror igen, de ville inte lära sig engelska. Språket afrikaans hade börjat utvecklas.

1910 bildades den Sydafrikanska Unionen, i vilken republikerna Kapkolonin, Natal, Oranjefristaten och Transvaal enades. Louis Botha blev landets första premiärminister. Tillsammans med Jan Smuts grundade han det sydafrikanska partiet. 1934 gick detta parti ihop med Nationalistpartiet och bildade United Party. Partiet splittrades vid Andra Världskrigets utbrott. Unionen stödde Storbritannien, medan Nationalistpartiet stödde det nazistiska Tyskland. Efter Andra Världskriget grep högerseparatisterna (Nationalistpartiet) makten i Sydafrika. Detta parti ville ha mer omfattande rassegregation i Sydafrika (apartheid). Färgade människor hade få rättigheter. Svarta politiska organisationer förbjöds. 1960 blev Sydafrika självständigt. Landet var en republik. Färgade människor gjorde vid flera tillfällen uppror mot apharteidsystemet. Regeringen svarade med våldsamt förtryck och många människor dödades. Många av de som motsatte sig apartheid sattes i fängelse. En av dem var en ung man som hette Nelson Mandela och som inte släpptes ut ur fängelset förrän 27 år senare.

Världen började få upp ögonen för apartheid ordentligt. Många länder vägrade fortsätta att bedriva handel med Sydafrika 1990 kollapsade den sydafrikanska regeringen. Apartheid avskaffades. Nelson Mandela, som tillhörde ANC (African National Congress) vann en dundrande seger i valet. Han blev Sydafrikas första svarta president.

Utrikeshandeln satte igång igen och Sydafrika blev medlem i Förenta Nationerna. Hälsa och utbildning har också förbättras. Idag är ANC fortfarande det parti som har makten i Sydafrika. Trots många förbättringar brottas landet med fattigdom i stor skala, kriminalitet och en växande aids epidemi.

Samhälle och kultur

Sydafrika har nästan 45 miljoner invånare. Landet kännetecknas av mångfald när det gäller kultur, språk och religion. Tre fjärdedelar av befolkningen är svart. Dessa invånare tillhör olika etniska grupper. Fem miljoner människor är zulu, vilken är den största etniska gruppen. Andra stora svarta etniska grupper är norr-sotho, syd-sotho, xhosa, tswana, swasi och venda. Mindre än 14 % av invånarna är vita. De härstammar alla från de europeiska bosättarna (bland annat holländare, tyskar, fransmän och britter). De vita människornas genomsnittliga livslängd är högre än de färgades. Nästan 90 % av befolkningen utgörs av färgade människor. De härstammar från afrikanska och asiatiska slavar på den tiden holländarna härskade över landet. Samhället är delat. En del av människorna känner sig närmare den vita befolkningen och en del närmare de svarta. 3 % av Sydafrikas befolkning är av indiskt ursprung. De härstammar från de arbetare som kom från det brittiska Indien till Sydafrika. Sedan 1920 är det också många kineser som har utvandrat till Sydafrika.

Majoriteten av befolkningen är kristen (mer än 70 %). Flera olika kyrkor har öppnats, både för den svarta och den vita befolkningen. De svarta frikyrkorna har sammanlagt sex miljoner medlemmar. Dessa kyrkor följer afrikanska traditioner och motsätter sig europeiska religiösa övertygelser. Det finns tre olika kyrkor för vita invånare: Neder-Duitse Gereformeerde Kerk, Neder-Duitse Hervormde Kerk och Afrikas reformerades kyrka. Den största delen av landets indiska befolkning är hinduer. Andra indier, liksom många svarta är muslimer. Det finns också många afrikanska stammar som har sina egna ritualer.

Förr i tiden hade Sydafrika två officiella språk: engelska och afrikaans. Afrikaans utvecklades från och har fortfarande likheter med det holländska språket. Idag har Sydafrika hela elva officiella språk: engelska, afrikaans, zulu, swazi, ndebele, nord-soto, syd-soto, tsonga, tswana, venda och xhosa. Förutom dessa officiella språk finns det många olika dialekter (till exempel san-dialekter). Ett litet antal sydafrikaner talar tyska och portugisiska.

Den oerhörda mångfalden av olika kulturer gör Sydafrika till en smältdegel. Musik och dans, till exempel, är mycket skiftande. Musik är väldigt populär i Sydafrika och många fokuserar sig på europeiska musikstilar. Särskilt i landets inre delar hålls traditionell afrikansk musik och kultur levande. Tyvärr håller den traditionella kulturen sakta men säkert på att försvinna. 

Politisk situation

Sydafrika är en republik. Parlamentet består av det Nationella Provinsrådet (med 90 medlemmar) och Nationalförsamlingen (med 400 medlemmar). Vart femte år väljs en president till Nationalförsamlingen. Sedan 1999 är Thabo Mbeki landets president. Presidenten väljer en vicepresident bland Nationalförsamlingens medlemmar. Sedan 2005 har Phumzile Mlambo-Ngcuka varit Sydafrikas vicepresident.

Alla som är 18 år eller äldre har rösträtt. Vart fjärde år väljer folket representanter till Nationalförsamlingen. Landet är indelat i nio provinser, var och en av dem har sin egen lagstiftande makt. Medlemmarna i provinsregeringarna är också folkvalda. 

Idag domineras den politiska scenen av ANC (African National Congress). Detta parti grundades 1912 och stödde den svarta befolkningens rättigheter. Demokratiska Alliansen (DA) är ANC:s huvudrival. Hur som helst fick ANC 70 % av rösterna i valet 2005.

Ekonomi

Landets ekonomi kännetecknas av klyftan mellan fattiga och rika. I och runtomkring de stora städerna är ekonomin utvecklad och modern. Kapstaden, Port Elizabeth, Durban, Pretoria och Johannesburg är de fem mest utvecklade områdena. Utanför dessa områden är fattigdomen stor. Klyftan mellan rika och fattiga är bara större i Indien och i Brasilien. Konsekvensen av denna klyfta är att Sydafrika är ett utvecklingsland. På landsbygden lever de flesta människor av jordbruk eller är arbetslösa. Den informella sektorn (till exempel försäljning av egna odlade grönsaker och frukt, eller hemgjorda produkter) blomstrar, på grund av den stora procentandelen arbetslösa i Sydafrika.

I jämförelse med andra länder i Sydafrika är den inhemska produktionen mycket hög. Regeringen uppmuntrar människor i arbetsför ålder att sätta igång små affärsrörelser eller fabriker. Genom detta vill man motarbeta arbetslösheten och göra människor rikare. Landet är extremt rikt på naturresurser. Exporten av dessa råmaterial är avgörande för Sydafrikas ekonomi. De viktigaste mineralerna är diamanter, manganmalm, guld, silver, koppar, järnmalm, krom och uran. Viktiga handelspartner är USA, Tyskland, Japan and Storbritannien. Sydafrika importerar framförallt  transportmedel, maskiner, olja och kemiska produkter.

Befolkningen i arbetsför ålder är aktiv inom industri, gruvarbete och servicesektorn. Energi, transport och finanssektorn är välutvecklade. Dessutom är det juridiska systemet och kommunikations- och distributionsnätverket i städerna högt utvecklade. Jordbruk skapar ett fåtal arbetstillfällen. De vanligaste grödorna är korn, vete och sockerrör. Viktiga trädgårdsprodukter är citrusfrukter, subtropiska frukter, grönsaker, vindruvor och potatis. Man producerar även kött och mejeriprodukter. Somliga människor odlar musslor, laxöring och ostron.

Den sydafrikanska regeringen vill stimulera den ekonomiska tillväxten. De politiska riktlinjerna har inte som mål att minska klyftan mellan fattiga och rika. Hur som helst är denna klyfta ett hinder för ekonomisk utveckling. Dessutom orsakar de höga nivåerna av arbetslöshet och AIDS allvarliga problem. Många människor dör vid låg ålder. Korruption och kriminalitet är också ekonomiska problem. 

Valutan i Sydafrika är Rand (ZAR). En euro är värd ungefär 7,5 Rand.

Geografi och klimat

Sydafrika ligger i den södra delen av den afrikanska kontinenten. Landet gränsar till Namibia, Botswana, Zimbabwe, Moçambique, Swaziland och Lesotho. Swaziland omges nästan helt av Sydafrika. Dessutom har landet en nästan 3000 kilometer lång kustlinje. I väster vetter Sydafrika mot Atlanten och i öster mot Indiska oceanen. Sydafrikas totala yta är 1,2 miljarder kvadratkilometer. Oranjefloden är landets viktigaste flod. Andra stora floder är Vaal, Limpopo och Tugela.

Sydafrika har inte mindre än tre huvudstäder. Pretoria är den administrativa huvudstaden. Kapstaden är den legislativa huvudstaden och Bloemfontein är den juridiska huvudstaden. Johannesburg är landets största stad. Andra viktiga Sydafrikanska städer är Bisho, Kimberley, Mafiken, Nelspruit, Polokwane och Ulundi.

Landskapet i Sydafrika är mycket skiftande. Den inre delen av landet består främst av höga växter. Detta område är sparsamt befolkat. Kustslätten är smal och kantas av ojämna kullar. Dalarna mellan bergskedjorna är lämpliga för frukt- och vinodling. Vid kustslätterna finns sjöar och flodmynningar. Dessa områden spelar en viktig roll för fiske. Den nordvästra delen av Sydafrika består av öken. Den östra kuststräckan är subtropisk. Det är där man odlar tropiska frukter.

Precis som landskapet är Sydafrikas klimat mycket varierande. Det finns flera olika klimatzoner. Den södra och östra delen har havsklimat. Dessa områden har som kännetecken att det är nederbörd året runt. Det område som omger Kapstaden har medelhavsklimat med varma somrar och varma vintrar med riklig nederbörd. I väster är det ökenklimat. I norr (nära gränsen till Zimbabwe och Moçambique) är det subtropiskt klimat med varma somrar och milda vintrar. Längsmed gränsen till Botswana och Zimbabwe är det steppklimat. I landets inre delar är den varmaste månaden januari. Vid kusten är februari den varmaste månaden. Vintern börjar i juni, men i allmänhet är juli den kallaste månaden. Över hela landet är medeltemperaturen mellan 16 och 21 grader. I allmänhet är det lite nederbörd. Under sommaren är det mest nederbörd, särskilt i landets östra del.

Trafik och infrastruktur

Transportnätverket i Sydafrika är vidsträckt och välutvecklat. Moderna motorvägar, tåg och flygplatser gör att det är bekvämt att resa i det här landet. Många skepp anländer till Sydafrikas moderna hamnar. Landet har ett gynnsamt läge mellan Amerika och Asien. Durban är Sydafrikas viktigaste hamn. Det är även kontinentens viktigaste hamn. Förutom Durban finns andra viktiga hamnar, som till exempel Kapstaden, Port Elizabeth, East-London och Richardsbaai.

I Sydafrika används järnvägarna främst till godstransport. Det finns även passagerartåg. Dessa tåg täcker även långa distanser. Spoornet är Sydafrikas största järnvägsbolag. Storstadsområdena har ofta sina egna buss- och järnvägsnät. Att åka tåg är bekvämt. Om man reser långa distanser är det vanligare att åka tåg än att åka buss. Bussar används främst lokalt. Det är också vanligt att åka kortare sträckor med taxi-buss.

Det nationella flygbolaget är South African Airways (SAA). Andra flygbolag är South African Express och South African Airlink. De viktigaste flygplatserna är  Johannesburgs flygplatsKapstadens flygplats och Durbans flygplats. Dessa flygplatser används för interkontinentala flygningar. Sex viktiga nationella flygplatser är Port Elizabeth flygplats, East-London flygplats, George flygplats, Kimberly flygplats, Upington flygplats och Bloemfontein flygplats. Dessa flygplatser används till flygningar inom Afrika.

De stora avstånden i Sydafrika kan enkelt täckas med en hyrbil. Landet har ett välutvecklat vägnät. Mellan de större städerna och grannländerna finns ofta motorvägar. Det finns också avgiftsbelagda vägar och grusvägar. På de sydafrikanska vägarna sker många olyckor. Människor uppmanas att inte resa om natten.

Tidszon

Sydafrika har Centralafrikansk Standardtid (CAST) (GMT +2). Därför får de flesta europeiska besökarna inte jetlag. Kom ihåg att det är sommar i Sydafrika när det är vinter på det norra halvklotet och vice versa!

Mat och dryck

Tack vare landets många invandrare, är det sydafrikanska köket en blandning av många olika kulturer. I de sydafrikanska städerna serverar många restauranger inte bara traditionella sydafrikanska rätter, utan också rätter från grannländerna. Det finns också kinesiska och italienska restauranger. Att äta ute i Sydafrika är ganska billigt.

Sydafrikas befolkning älskar att grilla. De är riktiga köttälskare. 'Boerewors' är en av rätterna: en kryddig korv gjord på nötkött som koks eller steks. I kustområdena finns många fiskrätter. Välkända afrikanska rätter är bobotie, potjiekos och biltong. Bobotie är en sötsur kötträtt. Förr i tiden var det särskilt slavar och fattiga bönder som brukade äta denna rätt. Potjiekos är en stuvning. Grönsaker och kött tillagas i gjutjärnsgryta över elden. Biltong är ett typiskt sydafrikanskt snack: skivor av torkat (och kryddat) kött.

Sydafrikanska viner är utsökta. Afrikanska viner är kända över hela världen. Emellertid är öl nationaldrycken och det finns ett stort antal lokala ölmärken. På många platser är det möjligt att dricka kranvattnet även om det rekommenderas att dricka mineralvatten.

Logi

Det här landet erbjuder sina besökare unik logi! I de större städerna finns ett stort utbud av hotell, vars genomsnittliga pris är € 30 per natt. Det finns också flera olika sätt att uppleva den afrikanska kulturen, till exempel kan man bo i en lodge i en vacker afrikansk omgivning. Det är också möjligt att tillbringa natten i en vilddjurspark. Backpackers kan tillbringa natten på vandrarhem på bondgårdar. Vandrarhem kostar ofta så lite som € 8. Dessutom finns det bed & breakfasts över hela landet. Längsmed kusten och vid de stora floderna finns flera olika campingplatser. Och det finns husvagnsparker för turister som inte har tält.

Externa källor

För mer information om Sydafrika rekommenderar vi Google och följande källor: